Oskyldig som en brud

Det är så härligt med en lång kvälls promenad precis innan man ska gå och lägga sig, då går man av de sista spring i benen och man kyler kroppen som då längtar efter en mjuk och varm säng. Det var tänkt att promenaden skulle bli lagom lång och man skulle komma i säng relativit tidigt, men klockan närmar sig halv två och fortfarande är jag uppe. Jag och Cecilia gick en lång sväng runt byn och Cecilia berättade att hon kanske ska köpa en häst, hur kul som helst för henne ju!
Sen när vi närmade oss mitt hus berättade jag om en smaskig blåbärs paj med vanlijsås som stod och väntade där hemma, vi tittade på varandra och klev in i huset utan ett ord. Satt i soffan bredvid mamma och mumsade på lite paj samtidigt som American Idol visades på tv, vi såg inte hela finalen för sen var det dags att följa Cecilia en bit hem. Men när man är en tjej och ska ta en kort promenad så blir det lätt till en lång. Vi pratade om allt och ingenting när vi plötsligt stod utanför ett av byns läskiga "spökhus". Då berättade jag vad som hade hänt några veckor innan när jag var ute och promerade med mitt assistent barn, hennes syster och mamma. Det var nämligen så att systern ville gå närmare huset och jag följde med, när jag stod där så kände jag hur det stack till på foten. Tittade ner men såg vare sig några myror, tistlar eller brännässlor, skumt var det! När vi gick bort ifrån huset försvann smärtan, bara så där! 
Precis när jag hade berättat klart historian så hörde vi ett konstigt ljud men ingen var i närheten, Cecilia plockade upp sin mobil och då hade mobilen spelat in vårat samtal i tre minuter. Vi lyssnade på vad som hade sagts och det var precis när jag började berätta om det läskiga huset och min svidande fot. Man hörde inte så bra då mobilen hade legat i hennes ficka, vilket gjorde det ännu läskigare!
Jag har alltid varit lite skeptisk till det här med spöken, men nu vet jag inte längre......
Vi stände av inspelningen och fortsatte förbi en tobaks affär, där en bil plötsligt körde in och parkerade. Vi hoppade in bakom buskarna och smög, kände oss som värsta spionerna och hoppades att det skulle ske ett brott så vi kunde larma polisen och stoppa dom. Men ingenting hände och vi vågade oss fram bakom vårat gömställe för att därefter skiljas åt för kvällen.