Oskyldig som en brud

Igår kom min nya klännin från H&M, den är riktigt söt. Jag gillar färgen väldigt mycket, den "lyser" upp vinterns mörker på ett diskret sätt. Men jag kan inte bestämma mig för om jag tycker den sitter lite för slappt, eller om det ser bra ut ändå...

För tillfället sitter jag med näsan ner i Anatomiboken men om jag blir något klokare är frågan, känns som jag kan en del men sen när jag väl sitter där på tentamendagen (fredag) lär väl det mesta försvinna. Neverna sitter i alla fall i, speciellt inför imorgon då halva klassen har praktisktprov på KTC. Vi kommer få dra lott om vilken metod vi ska utöva inför läraren,  jag fasar lite inför att det kommer bli en enda stor rör imorgon och jag blandar ihop saker och ting... inte bra!
Något jag är väldigt stolt över är att jag idag tog min första venprovtagning och offret för denna uppgift blev Fredrik, han hade egentligen inget val när lärare bad så snällt. Jag var inte så nevös som jag hade trott, jag höll ett stadigt grepp om nålen istället för att skaka som ett asplöv. Kanske är vården verkligen mitt yrke! Vissa dagar börjar jag tveka på om jag valde rätt väg, kommer jag klara av det här? Det är väldigt jobbigt när sådana tankar dyker upp och man börjar tvivla på sig själv, men möter man nedslag av dess olika slag så byggs ju ingen positiv erfarenhet upp precis. Ett sådan negativt nedslag kan vara en omtenta då man hela tiden ligger efter och få kämpa extra mycker för att komma ikapp.