Oskyldig som en brud

Jisses vad trött jag är! Klockan tolv ringde Cecilia och frågade om vi skulle ta en promenad, en promenad som tog två timmar att ta sig igenom. När jag kom hem så hann jag inte mycket mer än vända i dörren innan jag och mamma skulle åka till Kista centrum för att se Sommaren med Göran. Filmen var riktigt rolig men något som var mer komiskt var att vi hade film salongen för oss själv. I slutet kändes det som man satt hemma i soffan och tittade på film. Men något som slog mig när vi tittade på filmen var hur "enkelt" kärleken uppstod mellan huvudpersonen och en av tjejerna i filmen, hur snabbt personerna visade intresse för varandra. Är det så i verkligenheten? Räcker det med att umgås vid några tillfällen och sedan faller personerna för varandra utan att den ena personen får panik och springer så fort ordet förhållande kommer på tal? Detsamma gäller Ensam mamma söker där männen som försöker få kontakt med någon av damerna är redo för "när vi två blir en" och tror på kärleken. Är äldre män mindre komplicerade eller har det nått den åldern då dem inte ville leva ensamma? Många av de äldre männen/ gubbbarna vet vad en kvinna vill ha, hur hon ska behandlas och vad man absolut inte får göra eller säga och det genom erfarenheter. Jag har haft tur som hittade killen som ville ta en chans, som vågade satsa på ett föhållande. Det är inte alla som är redo för att flytta ihop och bli sambos efter en så kort tid tillsammans, men Linus vågade!

Efter bio vart det middag framför tv:n då klockan hade slagit åtta och Idol stod på schemat.